Jag hade ett inlägg för ett tag sedan där jag ”dödade” myten om att vi som varit dödligt sjuka och blir friska skulle förändra vårt liv dramatiskt och bli mycket bättre människor. Hur många gånger har vi inte hört ” Tänk att man måste vara med om något så hemskt för att göra det man vill”
Jag berättade vidare att man hamnar i ekorrhjulet igen som alla andra …bla bla bla…
Jag behöver nog revidera lite…..Jag tror jag gick i en gammal fälla som jag trampat i förr….Mognadsfällan
Ok nu har killen fått för mycket cellgifter och nu efter några år visar sig skadorna…ojoj.
Vad menar jag då?
När jag gjorde lumpen som en glad och omogen 21 åring så tyckte jag inte det var direkt kul. Jag tyckte inte heller att det var öken utan mest något man skulle igenom i livet. Jag var gruppchef. Det låter maffigare än det var. Vi var fyra personer så det var en liten grupp, dock var en av mina soldater kriminell och höll på med droger i det privata så det hade sina utmaningar.
Hursomhelst gick det 10 månader och vi sitter på tåget hem. Tankarna for och det jag kände var att jag just kastat bort nästan ett år på att leka krig. Jag var samma kille som innan och det jag lärt mig var att hantera ett vapen och att inte säga vad jag tycker utan bara glida med. Inga egenskaper jag värdesätter särskilt mycket som civil.
Då mitt i alla tankar säger en av de andra gruppcheferna till mig:
- Stefan! Det har varit så häftigt att se din utveckling den här tiden!
- Öh….Vad menar du nu ? ( Jag trodde det skulle komma någon gliring som det ofta gjorde mellan oss)
- När vi kom in förra året var du barnslig och tog inte ledning alls för din grupp. Nu när vi åker hem är du den som mognat mest och tagit ledarskapet över din grupp. Du är tryggare och har skapat en bra sammanhållning! Kul!
Det tog mig nog några månader och låta det sjunka in lite…. Kunde vi ha så olika bild på hur min utveckling varit under tio månader?
Svaret klarnade först när jag fick lite distans till det och han hade nog rätt där på tåget en vårdag 1992 men jag hade svårt att se det tydligt själv. Så är det nog med mognad…..Vi mognar hela tiden och ibland fortare beroende på vad vi är med om. Sedan är förändringen långsam att vi inte kan ta på den dag för dag, utan det är de som står bredvid eller ännu hellre de som ser oss sällan som kan uppfatta skillnaden.
Så vad är det jag nu vill revidera?
Ja det är sant att det är lätt att komma in i sitt vanliga liv igen och kanske jobba lite för mycket.
Nu är ju jag och allra andra i samma situation mer än bara våra jobb och det är där jag märker en tydlig skillnad.
Jag hade innan jag blev sjuk länge funderat på att:
Prova på amatörteater
Resa jorden runt
Jobba mer med ledarskap
Hitta den perfekta kvinnan
Ingen av dem gjorde jag på flera år även om det funnits möjligheter utan åren rullade bara på.
När det någon gång kom på tal att jag pratade drömmar med någon och då gärna efter att jag fått i mig ett glas vin eller två tog jag fram och putsade lite på drömmarna innan jag la tillbaks dem i lådan. Där hade de nog kunna ligga än idag….
Nu blev jag sjuk och desto bättre jag mått har jag inte bara packat upp drömmarna och slängt lådan. Jag har genomfört tre av fyra.
Under hösten började jag i amatörteater vilket var precis så skoj som jag hade hoppats. Nu i april drar jag jorden runt. Jag kommer lägga upp en länk till en reseblog på den här bloggen. Sedan har jag under senaste 1,5 året haft mycket mer ledarskap än tidigare. Det enda som kvarstår är drömkvinnan för mig och henne kanske jag hittar på mina äventyr runt jorden 
Om jag nu skall summera!
Tveka inte att göra dina drömmar NU!! Alla de hinder du ser är för det mesta i ditt eget huvud. Jag trodde inte min chef skulle säga ja till tjänstledigt men det gjorde han med ett leende på läpparna.
Vi vet inte hur länge vi får vara med så ta upp dina drömmar och bestäm dig när du skall genomföra dem. Det är då du kommer uppnå sann lycka!!
Senaste kommentarer