Årsdagar…

En del av dem firar vi och andra vill vi bara glömma.

Idag var det ett år sedan jag blev sjuk. Känns märkligt att det gått ett år. Att något så jobbigt ändå gått rätt fort är en gåta. Det kanske är så med minnen att vi sorterar bort allt jobbigt och då blev det inte mycket kvar.
Nu sammanföll det så att jag idag var hos doktorn idag för att få reda hur mitt bemärgsprov var. Ganska nervöst då detta prov är väldigt viktigt hur det ser ut för framtiden. Jag tycker jag har nerverna under kontroll men när man sitter i väntrummet och tiden går så börjar tankarna vandra….. Inte att man ser sig dansande frisk på en äng utan mer att Per ( Doktorn ) har lite dåliga nyheter. Ju mer sen han är desto värre blir det. Som tur var så var Per glad så jag förstog att jag inte var döende just nu iallafall.
Mina prover var väldigt bra. Jag har inget blaster och 100 % tysk. Han var helnöjd.

Så nu känns det fantastiskt bra Jag har ju mått bra så länge och att få det på pränt känns viktigt och lättande.

Jaha…är du frisk nu Stefan ?

Då fick jag följande förklaring om jag nu kommer ihåg alla siffror rätt. I genomsnitt klarar sig inte 45 %
Av de procenten får 97 % återfall inom första halvåret. 2 % får det under första året och 1 % under år två.

Så jag har verligen passerat den stora gränsen. Jag vet inte var risken blir om man räknar på det men det känns som att jag skall verkligen ha otur om det skulle dyka upp något.

Det har gått 8 månader sedan jag transplanterades och jag jobbar nu 75 % vilket går bra. Jag trivs bra och lär gå upp till 100 % under sommaren.

Sköt om er och varandra därute !!